NKOTB.

Minns ni dom då?! DE e grejer de. Gå in på You tube, sök step by step. Ba gört!

LINDA ALIAS PJÖLLERMAJA.

Just nu: Linda 30 år! Jag har förvandlats till 14 igen! Lambada å midi, maxi å efti. De e grejer de!

COPY PASTE.

Men gaah, jag blir smått galen. Jag hatar verkligen teknik. Särskilt teknik som inte fungerar.
Kan ni andra som bloggar via blogspot, kopiera och klistra in text från en annan sida till era inlägg??
Är det bara min som är knäpp?

(Nä, jag ska inte sno text. Bara roliga fylla i listor).

PORSLINSFIGURERNA RETURNS.

Minns ni när man var liten. Man hade fina porslinsfigurer på alla möjliga och omöjliga ställen i sitt rum. Jag hade en hel uppsjö av dem, minns särskilt en rosa elefant som var mig väldigt kär. Men vad hände sen. Helt plötsligt var det det töntigaste som fanns och alla spår av dem raderades ut. Aldrig någonsin att jag skulle ha porslinsfigurer igen.

Men se, så ska man inte säga. Denna sommar har jag helt plötsligt ivrigt spanat efter porslingsfigurer på de få loppis och antikbesök jag hunnit med. Och titta vad jag hittade. Fina va. 5 kronor styck för rådjuret och fågeln. Vilket kap. Och sen så kunde jag inte motstå de ryska dockorna som stod där och bad mig ta med dem hem. Och vem är jag att neka dem det.

SÅ.

Nu har jag läst ut böckerna, i allafall tre av dem. Så nu kan jag förhoppningsvis börja göra annat om kvällarna än att bara läsa. Men jag måste nog fixa den fjärde boken också, även om jag hört att den inte är lika bra.

Annars har jag jobbat hela helgen, så det har varit fullt upp. Men nu sitter jag återigen här. Måndag. Och måste peppa igång mig själv.

Men jag och foto-Malin kanske har en öppning. Vi kommer kanske, kanske att få besöka ett hem och en tjej som jag tror många är nyfikna på. Men mer vågar jag inte avslöja innan vi har det i hamn. Men OM det skulle bli så, så tror jag hur som hellst att det inte blir alltför svårt att sälja in det till något inredningsmagasin. Så då får de förhoppningsvis upp ögonen för oss. Hoppas hoppas.

VAMPYR-HARLEQUIN.

Jag började i går kväll strax före nio. Klockan två i natt la jag i från mig boken och tvingade mig att sova. En sömn som knappt blev någon sömn alls. Halvsju vaknade jag och började direkt läsa igen. Två timmar senare var den slut. Och jag kan knappt bärga mig förrän jag kommer hem i kväll och får börja läsa på nästa, och nästa. Och sen finns det tydligen ännu en.

Jag pratar om Twilight-serien. Jag hade hört rätt mycket om de böckerna, om hur en i bokklubben nästintill var kär i huvudpersonen och hur blogg efter blogg har skrivit om hur fast man blir. Men själv hade jag inte tänkt läsa böckerna, jag menar, de handlar ju om vampyrer. Och jag gillar ju liksom inte sånt, jag vill läsa om sånt som finns i verkliga livet.

Men ändå kunde jag liksom inte motstå boken när jag var på Ica Maxi i går och letade efter något läsbart i pockethyllan. Undrade vad de var som alla fastnade för. Och nu står det klart. Kärlek såklart. Om än i lite annorlunda skepnad. Vampyr-harlequin.

Så, så fort jag jobbat klart och hämtat onga på dagis så ska vi dra in till stan. Visserligen ett måste, då lillemans glasögon pajjat, men oj så lägligt att jag då kan köpa resten av böckerna i serien. Sen blir det bara att otåligt vänta tills lillebror och storebror somnat så jag kan fortsätta läsa.

Jag har en känsla av att jag inte kommer att vara så värst social de närmsta dagarna.

AXEL GÄSTBLOGGAR.

andra september 2009 axel gorde ett halsband åt mamma och albert fyler 6 år andra september 2009 och mamma är best i hela världen

från axel 5 år

SKYLTMANIA.

I trappen ned till källaren i min mormor och morfars hus finns en hel skatt av emaljskyltar. Morfar, alias skrotsamlaren, har en hel uppsjö av dem som täcker hela väggarna på vägen ned.

Jag har många gånger suktat efter de skyltarna, men i väntan på all den där kosingen som äkta emaljskyltar kostar så får jag hålla till godo med inte fullt så äkta och genuina skyltar. Inte alls som morfars, men, dock skyltar:

Nä. Den här ser faktiskt inte alls äkta och gammal ut, även om den försöker. Hittade den för 80 spänn på en liten butik i Luleå i somras.

Välkommen-skylt. Fyndad på åhléns. Och så favoriten, fyndad på Tradera.

Nästan som Stefan, alias gubben i lådan.

Visserligen inte alls en skylt. Men nästan. Och rätt så fin.

PUSH. I dubbel bemärkelse.

Ännu en skylt fyndad på åhléns.

Nähä. Jaha. Det var inte vidare många nä. Men fler ska det bli.

NU HÖST.

Det bästa med hösten och att det nu återigen är alldeles mörkt ute på kvällarna måste ju ändå vara att man på sina promenader (som absolut borde bli aningens mer frekventa) kan kolla in i allas hem. Mörkret ute och ljuset inne avslöjar ju en hel del. Nu är det ju tack och lov inte människorna jag tjuvkikar på, utan deras hem och inredning. Men ett sant kvällsnöje vill jag lova!

MÅNDAG.

Har jobbat hela helgen och hade gärna fortsatt nu hela veckan också. Direkt jag sitter där vid skrivbordet på jobbet blir jag så ruskigt effektiv och skriver artiklar av bara farten.

Men nu sitter jag här. Hemma. Måndag. Och förväntas jobba på egen hand. Men det är ju så ruskigt svårt. Funderar på HUR ska jag få den där effektiviteten att skriva som jag har på jobbet. Inser att jag för att dra in några större pengar som frilans måste ha ett kontor. Jag måste gå i väg och jobba någonstans varje dag. Typ ett frilanskontor där det sitter en massa roliga människor att dricka kaffe och diskutera med.

Egentligen borde ju effektiviteten jag tror jag skulle få på ett kontor täcka upp hyran. Fler artiklar och reportage skulle förmodligen bli skrivna (och sålda) än här hemma. Men ändå. Man kan ju inte hyra en kontorsplats utan säkra inkomster. Hur göra? Tips någon? Nån som sitter på en svinbillig kontorsplats på lager?

DET LUKTAR TOA.

Liverapportering: surströmningsburk öppnas i detta nu hos min far. Toa var ongas omdöme. Sant så sant, men en ska jag nog våga mig på innan jag går över på köttbullarna.

PRICKIG KÖRV.

Lilleman vaknade och såg ut som en prickig körv i morse. Stora skumma prickar som täckte nästan hela kroppen. Enligt distriktsköterskan kan det vara något han ätit och reagerat på, så vi väntar och hoppas att de försvinner. Tills dess är det Byggare bob och glass för hela slanten som gäller medan jag försöker jobba så smått här bredvid.


Och så roas, förfäras och upprörs jag så smått av alla artikelkommentarer till min artikel på vk.se i dag. Gå in och läs om "Mimmis" annons själv vettja!

EN BIT PÅ VÄG.

Har pratat moms, egenavgifter, skattekonto och räkenskapsår med en gubbe på nyföretagarcentrum idag. Oerhört oinspirerande, men ack så nödvändigt. Känns som att jag är en liten liten bit på väg.

Träff med foto-kollegan Malin hanns också med. Jag tror minsann vi är något på spåren. Tänk ändå, om vi lyckas och får en massa jobb så att jag till och med kan leva på det. Det är ju faktiskt inte helt omöjligt.

PÅ TURNÈ: KVARNTRÄSKET.

Juni 2009. Ingen sommar utan Kvarnträsket.

På väg mot bastun!

Klureri klurera.

Inte lätt att sova med en brorsa bredvid.

En egen sandöken med skrot.

Det finns ett magiskt kylskåp där. Varje morgon är det påfyllt med gravad lax.

Dopp efter bastun.

Nej. Den tar jag inte i.

I väntan på napp.

Delad jordgubbe är dubbel jordgubbe. Eller nått.

Lycka är en egen brygga.

Bomben. Ähh. Vad säger du. Ska vi doppa oss ällä?

Oj, hujedamig va många bilder det blev. Jaja. Ville bara visa hur bäst det är där. Och så vart jag lite nostalgisk över sommaren som gått. Längtar redan tills nästa och en förhoppning om att jag då har ett jobb MED SEMESTER så att vi kan stanna längre än en vecka.

GOD MORGON?

Det är fasligt vad fort man vänjer sig av med att inte gå till jobbet. Nyss hade jag jobb upp över öronen och längtade efter lite ledigt och nu sitter jag här, strax före åtta på morgonen, och är redan less på det här hemmeriet. Jag hoppas innerligt att jobbet ringer snart och behöver mig.

Så i dag är ju då tanken att jag ska jobba hemma. Skriva och fixa med företaget jag ska starta. Jag måste ju det. MEN det är ju så tråkigt. Min disciplin och jobbarglädje vill liksom inte infinna sig här hemma. Jag behöver ett kontor och jobbarkompisar.

Att göra lista idag:
- Starta företaget.
- Planera med foto-kollegan.
- Hitta uppslag och fina hem att skriva om.
- Ringa nyhetschefen och planera klart den artikelserie jag gjort, och som snart ska publiceras.
- Ringa och höra om det frilansjobb, som jag blev smått erbjuden i våras, finns kvar. Haken då var att jag inte hade ett eget företag. Så jag hoppas chansen att få jobba lite där finns kvar nu.

Så. Där har ni min dag. Och nu när den står på pränt här svart på vitt så kanske jag får tummen ur och sätter i gång och jobbar nu i stället för att ta min tredje kopp kaffe och surfa vidare.

I SOMMAR.

I sommar har storeman burit starwars-tröjan som vore det den sista droppen vatten.

I sommar har världens bästaste lillasyster läst sagor.

I sommar har jag bytt min sista blöja.

I sommar har lillebror blivit stor och ätit sitt egenbakade bröd till frukost.

HEJ.

Jag ska försöka mig på det här med bloggandet igen. Så får vi se sen hur det går med den saken.

Det har hänt en del sen sist. Jag har tagit examen och är numera journalist. Det är så stort för mig att jag knappt förstår det. Jag har drömt om att bli det så länge jag kan minnas och att jag nu är det är nästan alldeles för stort att greppa.

Jag fick jobb direkt över sommaren och jag har jobbat som en dåre så jag i bland knappt haft tid att andas. Men ändå, det är precis som jag vill ha det. Jag har jobbat med det jag vill allra hellst och skulle kunna jobba i princip dygnet runt, om det inte vore för att jag även ville hinna träffa mina två sötnosar här hemma.
Men nu är vicket slut och verkligheten har kommit i kapp. Jag har bara varit hemma några dagar och är redan less. Mest för att panikkänslan inför framtiden och jobb börjar infinna sig.

Som det ser ut nu så har jag helg och extrajobb, och har jag tur blir det en hel del, men jag har ju ingen tryggad inkomst varje månad och det känns ju lite osäkert när man ska betala ett hus, en bil, två barn, mat och annat nödvändigt. Så förmodligen borde jag söka febrilt efter andra jobb, men det känns inte som ett alternativ just nu. Jag vill skriva och då måste jag ge det en chans.

Så därför ska jag försöka mig på att frilansa. Jag och en fotograf-kollega har bestämt att vi ska teama i hop oss för att göra reportage tillsammans. Vi tänkte främst inrikta oss på inredningsmagasin och förhoppningen jag har är att frilansa de dagar jag inte jobbar på tidningen. Så nu håller jag på reka inför jobb och lusläsa på om företagande men det känns som en djungel, med moms, egenavgifter och gud vet allt. Så på onsdag ska jag till nyföretagarcentrum och förhoppningsvis bli aningens klokare.

Men nu vill jag ha lite hjälp av er. Har ni förslag på fina hem eller annat i inredningsväg här i krokarna så kom gärna med tips! Eller om ni har andra reportagetips oxå för den delen.

STULEN LISTA.

Du heter: Elin
Smeknamn: Har jag inget. Ja, det skulle vara Moster Ellen då.
Låt som när du är ledsen sörjer till: Ingen egentligen. Men däremot börjar jag alltid fundera över saker och ting när jag hör Procul Harems "whiter shade of pale".
Beroende av: Datorn! Och kaffe!
Vad tror folk om dig?: Oj. Att jag är änslig och tänker för mycket. Men jag hoppas att de även tycker jag är bra som tar tag i saker och vågar.
Vad får du oftast komplimanger för?: Nu på slutet för en massa som jag skrivit. Jag blir lika glad varje gång.
Vad säger du för att imponera på någon?: Jag tror inte att jag försöker imponera så mycket.
Hur imponerar man på dig?: Genom att göra det man vill och tror på.
Brukar du skratta för dig själv?: Njae. Kan jag väl inte påstå. Men ibland så.
Vad står det i ditt senast inkomna SMS?: Jag orkar faktiskt inte gå och hämta mobilen för å se..Men nått från min kompis Jenny om fredagen var det.
Var bor du?: Holmsund.
Trivs du där?: Jag vet faktiskt inte. Funderar mycket på det för tillfället.
Äger du några converse? Nope. Men nästintill.
Sprit, cider, vin eller öl? Rött vin.
Brukar du bli för full? Full. Ja. Men för full, alldeles för sällan. Har så svårt att tappa kontrollen. Men det kanske får bli fredagens uppdrag.
Vad har du för mobiloperatör? Telia.
Är du allergisk mot något? Njae.
Har du haft sex idag? Nej.
Hur svarar du i mobilen? "Hellooo" eller "Hej det är Elin". Beror på vem som ringer.
Vem ringde du senast? Bokade in en intervju i morgon med en kvinna som kommre tvingas flytta från sitt äldreboende.
Vad sa den du senast pratade med i telefonen? "Kollar du upp befolkningsunderlaget för Umeå då", sa kvinnan ovan (fast det har jag minsann inte gjort).
Antal timmar sömn inatt: Drygt sex, kanske.
Sov du ensam? Nej. Tripp, trapp och trull låg och trängdes med mig.
Brukar du komma i tid? Det tycker jag ju att man ska, och jag har nog alltid tänkt på mig själv som en punklig en. Men jag har börjat märka att jag blir allt sämre på det.
När mår du bra? När jag har nån sorts balans mellan jobb, barn och egentid.
När blev du fotad senast? Förra veckan. För det sista arbetsplatsreportaget jag skrev på förlossningen i Umeå.
Hur känner du dig nu? Rätt nollställd. Och fundersam när den här listan ska ta slut, den var väldans lång.
Vanligaste färg på dina kläder: Svart.
Vad tycker du om dina fötter? De fyller sitt syfte. Förtjänar lite nagellack.
Vad saknar du? Att jag och mina närmaste vänner inte hinner ses så ofta nuförtin. Min mamma, som jag tycker ska flytta lite närmare.
Hade du en bra kväll igår? Oj. Minns knappt vad jag gjorde. De var nog en rätt så vanlig vardagkväll.
Favoritdryck på morgonen: Kaffe.
Rakar du benen? I teorin ja! I praktiken nja. Hinns liksom inte riktigt med där i stressduschen vid sextiden på morgonen.
När brukar du oftast gå och lägga dig? Typ halvelva. Men nu på slutet har jag somnat i soffan efter åtta mest varje kväll.
Är du blyg? Nä.
Sysslar du med någon idrott? Naj.
Vill du hellre ha mail än brev? De fyller ju lite olika syften. Men mail, i jobbet och när det ska gå snabbt. Men inget går ju upp mot ett riktigt brev i brevlådan (som inte är en räkning då).
Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Nä. Men förälskelse.
Har du spytt offentligt? I så fall har jag förträngt det.
Vad skulle du göra om du vore kille för en dag? Ähh.
Är du nöjd med ditt liv? Ganska. Men inte helt och fullt. Jobbar på det.
Är du bortskämd? I bland, i bland inte.
Vad gör du i morgon? Kliver upp klockan sex. Lämnar på dagis 07.30. Sen jobb hela dan till halvfem. Sen skynda mig hem till dukat bord och glada barn och kasta i mig middag innan pappa och company kommer på tidigt födelsedagsfika (eftersom vissa behagar vara i fjällen på dotterns 30-årsdag. Hmmf).
Vad är det värsta du vet? Cancer.
Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka? Mer än vad jag borde.
Vad längtar du till? Den dagen jag får ett fast jobb på VK.
Vad använder du för shampoo? Olika. Vanliga från Konsum.
Vad är det finaste du fått? Mina barn.
En speciell dag du minns: Många. Men två som etsat sig fast är ju onekligen när mina barn föddes. Sedan var livet aldrig detsamma igen.
Hur gammal är du? 30!! (PÅ FREDAG)
Tycker du om någon just nu? Off course. Många många.
Gröna eller röda äpplen: Gröna.
Vem ringer du när du är arg/ledsen? Syster. Gubben i lådan. Pjöllermaja.
Gillar du golf? Har aldrig provat. Men minigolf kan ju ha sina tjusningar en gång per år eller så.
Vilken tid gick du upp idag? 06.11
Har du sovit i din egna säng inatt? Jo.
Har du strumpor på dig nu? Nej. Strumpbyxor.
Är det okej att gråta? Såklart.
När grät du senast? Förra veckan, av lättnad, när jag efter mycket ängslan fick ett glatt besked.
Vad skulle du göra om du vann en miljon? Vara glad att jag inte skulle behöva oroa mig hur jag ska betala hyran.
Bär du glasögon eller linser? Äger ett par glasögon. Men använder dom inte.
Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder? No.
När går du upp ur sängen en helgmorgon? Beror på. Mina kära söner har ju inte förstått det här med att man sover ut på helgen. Men en av dagarna brukar jag få sova till 09.00 i allafall.
Har du någon piercing? Har ett hål i ena näsborren, men det var länge sedan jag hade något där. Och så i örona.
Vill du gifta dig? Vet inte. Det får tiden utvisa.
Solar du ofta? Nope.
Är du bra på att laga mat? Jo, jag kan vara bra, men jag kan vara riktigt dålig också. Beror på dagsform, tid och lust.
Är du flygrädd? JA! Orimligt mycket.
Hur vig är du? Inget alls.
Är du musikalisk? Nej. Spelade tvärflöjt i en herrans massa år. Vet inte riktigt varför egentligen.
Vad dricker du helst när du är törstig? Vatten. (fast egenligen saft, men det kan man ju inte säga).
Vilken är din favoritglass? ´Jag har ju inte riktigt förstått det där med glass.
Tror du på ett liv efter döden? Nej. Inte liv som i ett nytt liv. Men kanske att man lever vidare på nått sätt.
Tycker du om sushi? Orimligt mycket för tillfället, skulle kunna äta det varje dag.
Vad äter du helst när du ser på film? Chips.
Bor dina föräldrar tillsammans? Nej.
Har du tandläkarskräck? Nej. Men det är nånting obehagligt med hela grejen som gör att jag alltid lyckas boka om mina besök i sista sekund. Nu har jag hållit på och boka om i fyra år. Kanske dags att ta tjuren vid hornen snart.
Är du morgon- eller kvällsmänniska? Kvällsmännsika egentligen. Men när jag fick barn blev jag ofrivillig morgonmänniska.
Vilken ögonfärg har du? Gröna.
Har du någon gång gråtit dej till sömns? Ja. Har inte alla det?
Biter du på naglarna? Jo. Lite. Men inte lika mycket som när jag var liten och pappa penslade på "stopp&väx" (nån som minns? Det smakade maskros).
Röker du? Naj. Fast jo, det är ju rätt gott när man är på fest.
Hur ofta tränar/motionerar du? Alldeles för lite för att vara ofta.
Senaste låt du hörde: När min son sjöng "Var bor du lilla kycklingen?" för mig tidigare i kväll, en omgjord påskvariant av "Var bor du lilla råtta?"

OLOGISKT.

Ja vet. Först är jag tyst i två månader och sen kommer huxflux några rader om mormor. Men allt behöver väl kanske int va så logiskt.

MORMOR.

Jag ser precis ut som min mormor brukar göra idag. Liten och rund och med en jeanskjol ner till vaderna. Kort hår, röd jacka och sjal. Samma samma. Dock skippar jag den gröna ögonskuggan. Men annars så.

MEN HÖRRNI.

Vad dålig jag är på att blogga. Jag ska inte ens lova bot och bättring för jag vet att jag inte kan hålla det. Så. Det blir vad det blir. I bland blogg. I bland inte.

Men i morrn börjar i allafall 10- veckors praktik. Minsann. Så snart är jag både färdig journalist och 30 år. Oj oj. Måste man bli vuxen då?

HÅRT PLUGGANDE.

Jag sitter hemma och förväntas hitta en massa bra nyhetsuppslag, hellst stora scoop, men jag hittar mest bara en massa tvätt som måste vikas.

TWITTER.

Jaha. Nu har jag också fallit dit. Jag har inte riktigt förstått grejjen, och jag vet inte riktigt vad jag ska med det till. Men man kan ju alltid prova. I sidpanelen här till höger kan man numera följa mig på Twitter.

BRED LAST.

Jag är på väg till skolan. Fråga ett: kommer jag komma fram i dag? Fråga två: vad tusan ÄR de för nått på flaket?

SÖDER.

Och på Söder hittade jag som vanligt en massa saker jag bara måste ha. Som en ljusstake med ugglor på tillexempel.

Och en vajjer med klämmor till lekrummet för alla teckningar. Finfint.

STOCKHOLM.

Gubben i lådan har fyllt 30 år och jag överaskade med en tripp till Stockholm. UTAN barn. Jag började ångra mig några timmar innan planet skulle lyfta men förberedde mig med lite vin och med att berätta för de anhöriga att de inte får skilja våra söner åt om de blir föräldralösa efter en flygkrash. Så rolig är jag att flyga med. Jag tror hela tiden att min sista stund är kommen. Men det blev ingen flygkrasch den här gången heller. Så klart.

På lördan var det dags för ännu en flygtur. Som jag dock slapp. Den fick 30-åringen, hans bror och far så gärna åka upp i själv. Jag och Cissi shoppade hellre på Söder än var inblandad i flygkrascher. En helikoptertur över stan senare, där han till och med fick prova på och flyga själv ringde han och meddelade att det blev ingen flygkrasch i dag heller. Puuh.

På kvällen begav vi oss till Bellmans och Evert Taubes hak i gamla stan.

Där åt jag.

Och åt jag.

Sen gick vi på RAW på Göta Lejon. Och fasen så snygg Mårten Andersson är.

Och, sen överlevde jag en flygtur hem också. Puhh.

Sånt här borde vi göra oftare.

KÄRLEK.

De var lyckliga killar som vaknade i morse och insåg att deras pysselhörna var klar att invigas. En zig-zackig lastbil målad i de allra finaste färger senare blev det frukost och jag-vill-inte-klä-på mig-trots innan det var dags för dagis. Och nu sitter jag här i köket och försöker motstå pysselfrestelsen. Jag har ju som sagt en uppsats att skriva.

HOPP.

Men herregud, man får ju hopp om livet när man tittar ut genom fönstret och möts av blå himmel och sol. Skulle behöva lite hopp till samhällsuppgiften jag sitter och försöker skriva på också..

TRO.

En tjusning med att gå på folkhögskola måste ju vara att man på lunchrasten kan gå på meditationsövning i kyrkan. De har jag just gjort. Avslappnade och skönt var det, men inte blev jag troende den här gången jag besökte kyrkan heller.

Jag vill väldigt gärna tro, de troende verkar så trygga i det på någe vis och den tryggheten skulle jag gärna vilja ha. Själv är jag är nog lite för skeptisk, även om sökandet ändå finns där. Men om ni sett Gud nånstans kan ni väl hojta.

1990.

Jomen, vi skulle ju prata om vad som hänt mig de senaste trettio åren.

1990: Det mesta handlade fortfarande om kompisar. Hela tiden. Basket om kvällarna på skolan eller så var vi hos Åsa, Jenny, mig eller Linda. Om vi inte var ovänner vill säga. Det har varit många bråk genom åren. Det var inte helt lätt att leka så många, alltid var det nån man var sur på. Men kärleken fanns där och vi håller ihop än idag. Jag får en lillasyster också. Ylva.

1991: Mats frågar på eget bevåg chans på Stefan från mig. Och på mig från Stefan. Vi sa ja. Och så gick det till när vi blev i hop i begynnelsen. Jag hade en vit t-shirt på mig, med ett tryck med en kille i svartvitt med bar överkropp på. Ett par dar senare for jag och några kompisar till stan och då var lyckan total. Jag hittade ett par vita Levis-jeans. 501:or naturligtvis. Lagom puffiga upptill. Och ni vet ju hur det var med de där med jeans. Bakpå i mitten, just under bälthöjd försökte man liksom åstadkomma en perfekt liten "bula", då satt jeansen ultimat. Och gissa om de vita hade den perfekta bulan. Eller så förstår ni ingenting av vad jag pratar om, det kanske bara var i Robertsfors som de gällde.

1992: Och håret då. Minns ni det. Allt handlade om den perfekta luggen. Massor med sprej, och så puff, puff med fingrarna. Och ännu mera puff. Jag hade en så djäkla snygg lugg så ni anar inte. Vi hängde på ungdomsgården Globalen. Satt i filmrummet, spelade kort, åt delicatobollar och spelade biljard. För att inte tala om alla Maxidiscon då man dansade till "Lady in red".

1993: Då var jag 14 år och upptäckte att världen inte bara var så himla bra ändå. Vaknade plötsligt en morgon med insikten att det finns en djäkla massa skit och att allt inte är en dans på rosor. Vi hängde på Grillhörnan, UG och drog runt i byn. Vi drack folköl, sprayade håret, hängde, skrattade och bråkade.

1994: Vi sitter bakpå killarnas moppar, kör till Siknäs, dricker folköl, hembränt, badar i ån och tältar. Jag åker mest bakpå Stefans rödvita DT. Jag praoade på VK:s lokalredaktion och inser att det är ju precis det här jag vill göra för resten av mitt liv. Jag minns fortfarande känslan av att bli publicerad för allra första gången. Efter praon får skrivandet fart och jag skriver mer än innan, mest dikter men även noveller som jag skickar till olika tävlingar som jag aldrig vann. Men de allra mesta jag skriver hamnar i byrålådan. Jag extrajobbar på ett callcenter och raggar pengar till en fond som hjälper sjuka barn och på sommaren jobbar på pappas jobb och gör hundratals tygklädda knappar till husvagnsmadrasser.

1995: Vi plankade in på Brännbollsyran, såg på Cranberries, tjuvrökte och ägde världen. Och så djäkla roligt att sitta på en buss och åka till mamma var och varannan helg var det inte längre. Allt det roliga hände ju här och nu, kompisar var viktigare än allt och besöken hos mamma fick stryka på foten. Två helger i månaden förbyttes till max en.

1996: Sommaren innan jag börjar gymnasiet flyttar jag, min syster och pappa in till stan. Jag börjar gymnasiet i Umeå, men hatar precis allt med att ha flyttat. Jag ville precis som alla mina kompisar få ta bussen hem till Robertsfors och hänga som vanligt efter skolans slut. Lämna anonymiteten i stan och komma hem där jag var något mer än en i mängden. Jag åker till Robertsfors varje helg och trots att många av mina kompisar också flyttar in till stan, eller stannar kvar där efter skolan var och varannan kväll så är det inte samma sak. Livet har ändrats, och jag gillar det inte. Jag och Stefan gör slut.

1997: Går tvåan i gymnasiet. Samhällsvetenskapliga programmet. Är hyffsat flitig och får bra betyg trots att jag inte pluggar vidare mycket. Kvällarna ägnas åt kompisar, gamla som nya, och vi hänger mest på Café Båten hela kvällarna igenom och pratar om meningen med livet. Emma och Linda har också flyttat till stan. Emma i en alldeles egen lägenhet ett stenkast från våran villa på Teg och där var jag mest vareviga dag. Emma lagade köttbullar och makaroner och vi doppade husmans med leverpastej i te. Vi fortsatte tjuvröka, festa, hångla och hänga på stan. Hemma var jag bara för att sova. Om ens de. På fredagkvällarna var vi på "Draggen", enda krogen i stan man kom in på som 18-åring och dansade natten lång. Jag fick en till lillasyster. Lovisa.

1998: Jag tar studenten och fy fan vad jag är bra. Gymnasiet var ok, men aldrig något jag älskade och känslan av att äntligen vara fri gör mig oövervinnerlig. Och en smula skraj. Internet har gjort sitt intåg och möjligheterna att göra vad man vill i hela världen är oändliga. Endast fantasin sätter gränser. Precis vad jag vill? Verkligen? Resa, jobba utomlands, au pair? Jag gör några försök, söker jobb i Norge och funderar på bartenderjobb i England men inser att jag ju faktiskt inte är så himla sugen på att dra i väg. Kanske var jag verkligen inte sugen, eller så var det feghet. Jag vet inte. Jag praktiserar ett par månader på VK. Känner återigen att det är precis, precis vad jag vill göra. Sen börjar jag en praktikplats på Indiska. Att bara få ett jobb utan att först ha praktiserat var det inte tal om som ung och outbildad för 10 år sen, men efter några månaders praktik på Indiska börjar jag jobba med riktig lön. Livet var en fest, på fredagkvällarna var vi på Draggen och på lördagskvällarna var det hemmafest hos nån. Livet var bra, men ändå var jag dyster. Jag grubblade, tänkte, funderade och kände mig utanför trots att jag hörde till.

1999: Jag söker in på journalistlinjen på Strömbäcks folkhögskola. Det var flera hundra sökande på den tiden, mestadels äldre och på antagningsprovet i den fullsatta aulan får jag veta att jag är den yngsta de kallat till intervju och antagning. De säger att jag är bra, men att det finns många äldre med mycket erfarenhet bland de sökande och att jag nog kommer in nästa gång jag söker om jag inte kommer in nu. När kuveret dimper ner i brevlådan står det "inte antagen" och jag ger upp min dröm. Tänker att jag inte alls ska bli journalist och tappar all lust för att skriva. Jag börjar på universitetet och pluggar filosofi. Även om det var ett intressant ämne där man diskuterar frågor om livet så gick jag den mest för att få studielån. Efter skolan skyndade jag mig till Indiska för att jobba några timmar. Livet var bekymmersfritt. Ändå var jag inte vidare glad. Jag flyttar i hop med en kompis i en fyra på Teg och Stefan och jag blir ihop igen. Jag cyklar mellan lägenheten på Teg och Stefans studentkorridor på Ålidhem på 11 minuter om jag har riktigt bråttom och vill hinna fram innan det nya avsnittet av Vänner börjar.